Fladvad

Hej bloggen.
Igår var jag med om en väldigt omskakande grej, som man allti tänker aldrig kommer hända en själv. Men det hände.
Jag och Clara krockade med våra moppar, mopedbitar flög, Caroliné flög och allting gick från en helt vanlig dag till dagenn då olyckan hände.

Min arm värkte, min fot gjorde ont och clara hade också ont i foten. Båda var i chocktillstånd.

Väl på sjukhuset, efter att ha väntat på ambulans i en halvtimme, avbokning av den och skjutsning av Claras Mamma till akuten, kunde doktorerna medela efter rökning och andra undersökningar att jag fått i vätska i min arm, min fot hade bara fått en rejäl smäll och clara hade stukat foten.
de gav kryckor till clara, emn då jag hade mest ont i armen var det ju ingen idé.
Skrapsår lite överallt fick tvättas och få förband på sig.
Doktorerna sa att vi skulle vara sååå tacksamma, det kunde gått så otroligt mycket värre.

Jag trodde aldrig det skulle hända mig. Men det kan hända vem som helst.
Jag tackar Gud för att jag ändå är rätt så hel!

pöws