Min stora kärlek
Hej där blogg.
Här sitter jag och lyssnar på kent. Kent är så sexan för mig. Det känns som om det va en helt annan tid, som om man levde i en bubbla där, när man var sissådär 12-13 och gick på järla skola. Där regerade man skolan och man trodde att det var livet. Ekliden är så mycket mer... oskyddat lixom, som om folk skulle kunna hoppa på en bakom varje buske.
Men sexan är också tiden då jag och isabel var bästisar och tonårsrevolterade mot våra stackars föräldrar, alex och jag som var som syskon, ungern-resa med blod i en säng och sen en oförglömlig sommar som slutade med gråt i en ensam säng.
Men också en höst där jag var paralyserad. Helt borta. Killen hette Lars och han gick på skuru. Han spelade innebandy och hade vackra bruna lockar.
Vi var tillsammans och beroende av varandra, tills vi gjorde slut. Då gick mitt liv under en tid.
Vi var utan varandra ett halvår, men tog sedan upp kontakten igen. Då var allt spännande igen på nåe sätt, jag minns att jag inte riktigt skulle tänka om honom då.
Sen gick tiden och vi blev tightare och tightare, han var inte en beroendeframkallande pojkvän längre utan snarare världens bästa lillebror. Pojkvänner och flickvänner kommer och går, men lillebröder består.. eller, kanske den första kärleken.
För vi kommer alltid vara.. så jävla tighta, det skulle inte gå annars, jag vet inte hur ja ska förklara det.. men den som vill ha honom, får lixom ta mej på köpet.
men just nu är det lite konstigt, för vi är lixom så.. äsch, jag vet verkligen inte.
det jag i princip jag vet är att du, lars anders högmo, är det bästa som hänt mej på ett sätt... För du är en sån vän som jag bara alltid kommer ha... och, ja vad som än händer, äsch, nu blir det konstigt här.
Du är världens bästa kille, och jag kmr alltid älska dig, för du är som min andra halva.
Jag vet att vi en dag kommer gifta oss, träffas nerdrogade och missyckade på någon bar, och sedan komma på hur mycket vi älskar varandra.. Seriöst, det skulle inte funka nåe allt utan dej... fy, det här blir verkligen jätte skumt. såå, äsch
<3 nu har jag skrivit om dig.
Glöm aldrig att jag älskar dej, och du är så otroligt fin.
Här sitter jag och lyssnar på kent. Kent är så sexan för mig. Det känns som om det va en helt annan tid, som om man levde i en bubbla där, när man var sissådär 12-13 och gick på järla skola. Där regerade man skolan och man trodde att det var livet. Ekliden är så mycket mer... oskyddat lixom, som om folk skulle kunna hoppa på en bakom varje buske.
Men sexan är också tiden då jag och isabel var bästisar och tonårsrevolterade mot våra stackars föräldrar, alex och jag som var som syskon, ungern-resa med blod i en säng och sen en oförglömlig sommar som slutade med gråt i en ensam säng.
Men också en höst där jag var paralyserad. Helt borta. Killen hette Lars och han gick på skuru. Han spelade innebandy och hade vackra bruna lockar.
Vi var tillsammans och beroende av varandra, tills vi gjorde slut. Då gick mitt liv under en tid.
Vi var utan varandra ett halvår, men tog sedan upp kontakten igen. Då var allt spännande igen på nåe sätt, jag minns att jag inte riktigt skulle tänka om honom då.
Sen gick tiden och vi blev tightare och tightare, han var inte en beroendeframkallande pojkvän längre utan snarare världens bästa lillebror. Pojkvänner och flickvänner kommer och går, men lillebröder består.. eller, kanske den första kärleken. För vi kommer alltid vara.. så jävla tighta, det skulle inte gå annars, jag vet inte hur ja ska förklara det.. men den som vill ha honom, får lixom ta mej på köpet.
men just nu är det lite konstigt, för vi är lixom så.. äsch, jag vet verkligen inte.
det jag i princip jag vet är att du, lars anders högmo, är det bästa som hänt mej på ett sätt... För du är en sån vän som jag bara alltid kommer ha... och, ja vad som än händer, äsch, nu blir det konstigt här.
Du är världens bästa kille, och jag kmr alltid älska dig, för du är som min andra halva.
Jag vet att vi en dag kommer gifta oss, träffas nerdrogade och missyckade på någon bar, och sedan komma på hur mycket vi älskar varandra.. Seriöst, det skulle inte funka nåe allt utan dej... fy, det här blir verkligen jätte skumt. såå, äsch
<3 nu har jag skrivit om dig.
Glöm aldrig att jag älskar dej, och du är så otroligt fin.
Kommentarer
Postat av: Lars Lillebror
hehe, du är bara för bra för att vara sann, syster! :) älskar dig! :D
jag hörde något bra idag i skolan...
"jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig otroligt mycket!"
försök att säga det där 20 gånger snabbt! ;D
hur som helst så är det så jag känner för dig syster... det ska du veta.
Trackback