najs najs najs
ETT FOLK PÅ VÄG
Det glimmade en glädje i deras ögonvrå, som inte lät sig släckas fast tåren trängde på. Det pårlade en källa så ohörbar men ljuv. De bar den djupt inom sig på vägen hem till Gud.
Dom trodde på ett hemland som ingen hade sett, dom sa det fanns en stad som Gud åt dem berett. Dom kallade sig gästar i våran värld och tid. Dom sa det fanns ett löfte, om evigt liv i frid.
Dom sjöng en sång i dalen, i landet där vi dör. Dom hoppades i mörkret, dom såg ett ljus framför. Dom trodde på en morgon som säkert skulle gry. Dom väntade på dagen, då skapelsen blir ny.
Dom kallade sig gäster i flyktighetens värld. Dom ville inte stanna, dom sa dom var på väg. Dom lät sig inte bindas av ytlighetens glans. Dom löpte för att vinna en oförgänglig krans.